petraholmbom

2012 är en siffra som är ingraverat i mitt minne. Mycket har hänt under detta år både possitivt och exeptionellt negativt. Jag känner att jag i många avseenden vuxit som människa och då syftar jag inte på det faktum att jag lyckats växa 1cm under året, utan att jag har lärt känna mig själv på ett mer djupgående plan. 

2012 kommer för alltid vara ingraverat i mitt minne på grund av Jonas. Jag är en tjej som är lyckligt lottad och har aldrig behövt uppleva ett dödsfall av någon nära tidigare och det var en händelse som förevigt kommer att ha förändrat mitt liv. Man ska ta vara på den tiden man har. Det tragiska är att det någonstans krävdes en väns död för att få upp ögonen över hur underbart livet är.

Jag har vaknat och insett vikten av att uttrycka sig. Att man ska stå upp för det man tror på, jaga sina drömmar, leva fullt ut varje dag och passa på att våga öppna hjärtat och ge sina närstående den beröm som bor där inne. Håller man det inne kan det vara försent. Bättre att passa på medan man kan.

2012 var en speciell tidpunkt i mitt liv. Det var då jag slutade på skidlinjen. Det var då Jonas slutade vara bland oss. Det var då jag fick hjärnskakningen som ledde till en period av men. Det var då jag upptäkte betydelsen av skidor. Det var då jag insåg att äkta vänner plockar ihop bitarna av en när man faller sönder.

På många sätt var det ett uppvaknande, jag har läst alldeles förmycket om buddhism för jag skulle vilja säga att jag blivit upplyst. Många slut var det. Men så även en början. En början där jag vill försöka leva livet fullt ut. Försöka ta vara på varje ögonblick, uppskatta naturens nakna skönhet, säga alla komplimanger till vännerna, våga följa mina drömmar, besluta mig för vad jag vill göra och sen ändra mig. 

Det finns inga ursäkter.

Let's capture the moment
Cause even forever aint forever
I swear by the moment
Cause together aint promise forever
Let's live in the moment
As long as we got each other
Die in the moment